11/4/1972 - 11/4/2010
Linda
Idag är det ingen vanlig dag, för idag är det Lindas födelsedag
Hurra Hurra Hurra Hurra
38 år fyller du idag o det vill jag fira med att minnas
dig med värme, glädje o oändlig kärlek.
Jag o mamma köpte jättefina rosor igår som vi ska sätta vid din vilosten idag.
Iförrgår gick jag igenom dina cd-skivor o hittade en skiva med bilder från vår resa till Djerba o även din resa till Fjällen. När jag tittade på bilderna blev jag varm i hjärtat o kroppen fylldes av saknad efter dig.
Många kramar med kärlek sänder jag till dig, vackra systramin
<3 <3 <3
Till en ängel
En av låtarna som spelades på Lindas begravning var "Till en ängel" med Sonja Aldén
Mmm
Som en lugn och stilla bris
Tröstande och varm
Som en moders hand på öppna sår
Som en kärlek utan pris
En tanke utan harm
Vill du följa mig vart än jag går
Är du här hos mig nu
Jag lever
Och du lever inom mig
Jag ser dig när jag blundar
Jag ber dig
Vill du vaka över mig
Och välsigna varje steg jag tar
Åh, jag kan se att det som var
Leder till nåt mer
Åh, jag kan känna hur min rädsla flyr, åhh
Det är du som ger mig svar
Och gråter när jag ler
Vill du stanna här tills dagen gryr
Kan du höra mig nu
Jag lever
Och du lever inom mig
Jag ser dig när jag blundar
Jag ber dig
Vill du vaka över mig
Och välsigna varje steg jag tar
Aahh, uhh
Aah aah
Är du här hos mig nu
Åhh
Jag lever
Och du lever inom mig
Jag ser dig när jag blundar
Jag ber dig
Vill du vaka över mig
Och välsigna varje steg
Åh, jag lever
Jag ser dig när jag blundar
Jag ber dig
Vill du vaka över mig
Och välsigna varje steg jag tar
Fortsättning på D-dagen
Mormor får självklart en chock när hon öppnar sin dörr o får se prästen. Hon sa "Vem är det nu som är död?"
Mamma svarar att det är Linda. Sen går vi in till mormor o sätter oss i vardagsrummet. Vi bara sitter där. Jag känner mig tom inuti. Kan inte fatta att det är sant.. Linda har tagit sitt liv, dessa ord ekar i huvudet.
Vi pratar om Linda, försökte tänka på hur hon tänkte o varför hon gjorde som hon gjorde o pratade om hur man går tillväga med en begravning.
Jag kommer inte ihåg om vi ringde till några av hennes vänner..
Vad jobbigt det är att försöka komma ihåg vad som hände dessa dagar..
Man var o levde som i ett slags vakuum. Kommer inte riktigt ihåg alla detaljer..
Ska försöka ta mig en pratstund med mamma o prata om vad hon kommer ihåg osv
Nu ska jag lägga mig o läsa bok.
Försök att tänka varma tankar
Kramar
Dagen med stort D = dödsbudet
14/1-2008 kl 06.45
Jag hade sovit hos en killkompis o kom hem tidigt. Frös som tusan så jag tänkte ta mig ett varmt bad o sen fortsätta sova. Hade precis klivit i badkaret då mobilen ringer. Det står mamma hem i displayen.. Jag svarar o mamma säger "Kom hit med en gång", klick.
Att mamma var vaken så tidigt på morgonen, då visste jag att något stod fel till. När jag klädde på mig mina jeans tänkte jag på pappa men inget hände i kroppen. Stoppade i andra benet i jeansen o tänkte på dig, Linda.. Då fick jag en klump i hjärtegropen sen tänkte jag inget mer.
Tog hunden o började gå hem till mamma, fick se en polisbil parkerad precis utanför porten. Jag fick en stor klump i magen o i bröstet.
Jag stannade o vände mig om o tänkte, jag kan gå igen.. behöver inte gå in men något sa till mig att jag var tvungen att gå in o titta till mamma o ta reda på vad tusan det är frågan om.
Dörren var upplåst o när jag kliver in genom dörren reser mamma sig upp o säger "Det är Linda". Sen ser jag en kvinnlig polis o sen en till kvinnlig polis. Jag går in ett par steg i hallen o börjar skratta o frågar vart kamran är. Är detta ett skämt??? Sluta skämta med mig, tänker jag. Sen börjar en av de kvinnliga poliserna prata o bekräftar att Linda är död...........................................................................................
Jag börjar vandra fram o tillbaka i den långa hallen samtidigt som jag skakar o säger "det är inte sant"...
Jag får inte luft, måste ut, ilskan bubblar..
En månad tidigare har min styvfar tagit sitt liv.
Jag känner att jag kvävs, måste få utlopp för ilskan på något sätt. En av de kvinnliga poliserna frågar om hon får följa med mig. Visst tänker jag, jag tänker inte skada mig själv eller skada någon annan heller men men..
Jag går till en skogsdunge där jag går lös på kvistar. Bryter, vrider o sliter i kvistarna samtidigt som jag svär.. Har ingen uppfattning om hur länge jag står där o förbannar kvistar o träd. Det börjar bränna i händerna o det gör ont i halsen. Jag sjunker ihop o känner hur tårarna rinner o nu som först kan jag ta in att Linda, min vackra fina o modiga syster är död.
Den kvinnliga polisen går fram till mig o frågar om jag vill ha en kram. Det var skönt att få krama henne o gråta ännu mer. Plötsligt slår det mig, mamma, jag måste vara hos mamma, trösta henne o vara stark inför henne.
Poliserna stannar tills det kommer en präst vid namn Conny. Vi erbjuder honom kaffe eller thé.
Sen kommer vi på att vi måste meddela mormor, älskade mormor. Oroligheten blir större nu. Kommer mormor att klara av att få besked om att hennes barnbarn Linda är död?
Nu orkar jag inte skriva mer om händelsen.. Det är många tankar som börjar snurra igen.
Fortsätter när jag orkar att skriva.
Många varma tankar
<3 JÄD Linda
