Dagen med stort D = dödsbudet
14/1-2008 kl 06.45
Jag hade sovit hos en killkompis o kom hem tidigt. Frös som tusan så jag tänkte ta mig ett varmt bad o sen fortsätta sova. Hade precis klivit i badkaret då mobilen ringer. Det står mamma hem i displayen.. Jag svarar o mamma säger "Kom hit med en gång", klick.
Att mamma var vaken så tidigt på morgonen, då visste jag att något stod fel till. När jag klädde på mig mina jeans tänkte jag på pappa men inget hände i kroppen. Stoppade i andra benet i jeansen o tänkte på dig, Linda.. Då fick jag en klump i hjärtegropen sen tänkte jag inget mer.
Tog hunden o började gå hem till mamma, fick se en polisbil parkerad precis utanför porten. Jag fick en stor klump i magen o i bröstet.
Jag stannade o vände mig om o tänkte, jag kan gå igen.. behöver inte gå in men något sa till mig att jag var tvungen att gå in o titta till mamma o ta reda på vad tusan det är frågan om.
Dörren var upplåst o när jag kliver in genom dörren reser mamma sig upp o säger "Det är Linda". Sen ser jag en kvinnlig polis o sen en till kvinnlig polis. Jag går in ett par steg i hallen o börjar skratta o frågar vart kamran är. Är detta ett skämt??? Sluta skämta med mig, tänker jag. Sen börjar en av de kvinnliga poliserna prata o bekräftar att Linda är död...........................................................................................
Jag börjar vandra fram o tillbaka i den långa hallen samtidigt som jag skakar o säger "det är inte sant"...
Jag får inte luft, måste ut, ilskan bubblar..
En månad tidigare har min styvfar tagit sitt liv.
Jag känner att jag kvävs, måste få utlopp för ilskan på något sätt. En av de kvinnliga poliserna frågar om hon får följa med mig. Visst tänker jag, jag tänker inte skada mig själv eller skada någon annan heller men men..
Jag går till en skogsdunge där jag går lös på kvistar. Bryter, vrider o sliter i kvistarna samtidigt som jag svär.. Har ingen uppfattning om hur länge jag står där o förbannar kvistar o träd. Det börjar bränna i händerna o det gör ont i halsen. Jag sjunker ihop o känner hur tårarna rinner o nu som först kan jag ta in att Linda, min vackra fina o modiga syster är död.
Den kvinnliga polisen går fram till mig o frågar om jag vill ha en kram. Det var skönt att få krama henne o gråta ännu mer. Plötsligt slår det mig, mamma, jag måste vara hos mamma, trösta henne o vara stark inför henne.
Poliserna stannar tills det kommer en präst vid namn Conny. Vi erbjuder honom kaffe eller thé.
Sen kommer vi på att vi måste meddela mormor, älskade mormor. Oroligheten blir större nu. Kommer mormor att klara av att få besked om att hennes barnbarn Linda är död?
Nu orkar jag inte skriva mer om händelsen.. Det är många tankar som börjar snurra igen.
Fortsätter när jag orkar att skriva.
Många varma tankar
<3 JÄD Linda
Tack Emma för att du delar med dig...min mamma var med om ngt liknande...hennes mamma la sig för tåget när mamma var 7 år och en annan kvinna blev ihop med morfar o hennes man blev så ledsen så han gasade ihjäl sig...på den tiden var detta väldigt fult...varma tankar till dig,pap,mam mfl....och Linda...poliserna verkade göra ett bra arbete
kram Ulrika
Hej Emma!
Jag är Wilma, Heddas bästa vän, de är jag som va med henne när vi va hos din mamma!
Jag förstå dig precis, jag ha två syskon, för 2 år och 5 månader så dog min storebror i en olycka, de va en som körde på han och han fick alvarliga skador och han dog........... han va ung, han va bara 17 år, i april nu skulle han fyllt 20 år, min storasyster ska fylla 18 år!
Jag hittade dig på Sara Linds blogg, jag känner henne!
Min storasyster och jag är med i den syskon gruppen som hon ha!
Jag ha också en blogg: www.jagheterwilma.blogg.se
Ha det bra!
///Wilma (Heddas bästa vän)
Glömmer det aldrig! Kom hem från jobbet vid 21 tiden, din mamma ringer och säger att Linda inte finns mer! Denna goa tjej jag har känt sen hon var liten, suttit barnvakt åt så många gånger. Älskade Linda, inget är sig likt sen du valde att inte leva här med oss!Din mamma och jag pratar om dig varje dag,och frågar oss VARFÖR!!
